Allmänt

En smed är enligt Svenska Akademiens ordbok en ”person (hantverkare, arbetare) som med formningsredskap (särsk. hammare) arbetar i metall”. Vi har fokuserat på de smeder som bearbetade järn, men har även tagit med en del kopparsmeder.

Det fanns olika typer av järnsmeder. På landsbygden var det vanligt med bysmeder eller sockensmeder. De utsågs oftast av sockenstämman och hade i allmänhet sin smedja i anslutning till bostaden. Herrgårdar eller andra större gårdar hade ofta en egen gårdssmed anställd. I städerna fanns både klensmeder och grovsmeder och dessa var anslutna till ett skrå. Och så fanns brukssmederna.

Brukssmederna arbetade vid järnbruk. Dessa smeders anställningsvillkor reglerades av hammarsmedsordningen och verksamheten styrdes av Bergskollegium. Bergskollegium var ett centralt ämbetsverk som ledde och kontrollerade gruvnäringen och metallförädlingen och utfärdade privilegier för masugnar, hammarsmedjor och manufakturverk. Järnbruk fanns av olika storlek, från små bergsmanshamrar med bara en härd där 3-4 man jobbade, till stora anläggningar med tjogtals smeder och deras hantlangare. Hammarsmederna tillverkade stång- och knippjärn, vilket var halvfabrikat som dels exporterades, dels användes till vidareförädling inom landet, bl.a. vid manufakturverk. Vid manufakturverken arbetade manufaktursmeder. Dessa tillverkade färdiga produkter som plogar, yxor, liar m.m. Det fanns också faktorismeder, som tillverkade vapen, antingen vid gevärsfaktorierna eller som förlagsverksamhet åt dessa.

En mästersmed hade hög status i lokalsamhället. En duktig mästersmed hade vad vi idag skulle kalla en ”stab” av personer omkring sig. Utan lärlingar, gesäller och sin familj hade han aldrig kunnat nå den position han fick genom att bli mästersmed. Men det fordrades förstås ett gott handlag med järnet. Alla nådde inte dit, och man ser många som aldrig kom längre i karriären än till mästersven eller hjälpsmed.

Arbetet i smedjan var mycket hårt. Kroppen utsattes för kyla och hetta samtidigt. Bullret och det starka ljusskenet från härden gjorde att många smeder blev både döva och blinda, något som ofta står noterat i kyrkböckerna.

Liksom bland andra hantverkare gick yrket ofta i arv och gav upphov till smedsläkter.

Är du medlem kan du läsa mer här.