Belöningssystem

29 maj, 2019

Belöningar i silver för överjärn och överkol.

Under en kort period – från 1790-talet till omkring 1860 – erhöll smeder vid vissa bruk med tysksmide en särskild belöning för överjärn och överkol. Den gavs i form av föremål av silver. Bruken med vallonsmide berördes inte av det här extra belöningssystemet.

Hammarsmedsordningen reglerade smedernas fasta lön och dikterade ersättningarna. Penningvärdet gick dock inte att hålla fast, så mot slutet av 1700-talet kom den rörliga delen av smedens inkomster att spela en allt större roll för hans försörjning. Överjärn och överkol liksom andra rörliga tillägg svarade kanske för 30-40 procent av lönen.

Vid denna tid hade man i England uppfunnit en metod som gjorde att man kunde använda stenkol. England var en viktig exportmarknad för det svenska järnet och framförallt de mindre bruken kom att känna av den ökade konkurrensen. Vid många bruk försökte man rationalisera produktionen genom att införa lancashiresmide eller franche comtésmide. Vid ett antal bruk i framförallt Södermanland och Östergötland försökte man även stimulera de duktiga smederna med ytterligare ett belöningssystem för överjärn och överkol. Det innebar att smeden erhöll 1 lod (13,2 g) silver för varje skeppund överjärn. Skeppundet kunde variera i vikt men i det här sammanhanget torde vikten varit cirka 132 kg (stapelstadsvikt), vilket betyder att den duktige smeden erhöll 1/10000 av sin överjärnsproduktion i silver. Belöningen i silver kunde vara i form av skedar, bägare, dosor, slevar eller andra silverföremål.

Som exempel visas här en sked från Skeppsta bruk i Södermanland, tillverkad av guldsmeden Ulfsberg i Nyköping år 1796, med inskriptionen:”af Skepsta Bruks Ägare til HamarSmeden C Jernström för Berömligt Smide 1796”.

Belöningssystemet finns beskrivet i artiklar i tidningen Smedforskaren nr 3 och nr 4 2018 samt i fyra artiklar på Medlemssidorna.