Järnbruk i Småland

23 juni, 2018

1700-tals masugn

Årets Släktforskardagar äger rum i Växjö, den 1-2 september. Då är det naturligt för FFS att sätta fokus på järnbruk i Småland. Gyllenfors bruk i Anderstorps socken är ett av dem.

På platsen för det som senare blir Gyllenfors bruk fanns enligt en karta från 1687 ett bra fall där tre skvaltkvarnar (s.k. enfotakvarnar) och en sågkvarn låg.

Starten
År 1743 fick Gyllenfors järnbruk privilegium för en masugn och en stångjärnshammare med två härdar. Båda anlades vid ett fall i Nissan i Anderstorps socken. Enligt undersökningsprotokollet från hösten 1742 skulle masugnen byggas ca 80 meter nedanför bron över Nissan. Bruket fick sitt namn efter en av grundarna, Carl Gustaf Gyllenhök, som samägde bruket med Johan Camitz från Nissafors järnbruk. Bruket kom att tillhöra det fjärde bergsfögderiet. 1756 överlät Camitz sin del av bruket till Gyllenhöks änka.

Masugnen vid Gyllenfors var avsedd för att smälta sjö- och myrmalm från en rad sjöar runt omkring och med tilläggsmalm från Taberg om inte sjö- och myrmalmen räckte till. Av någon anledning blev det dock främst sjömalm från sjön Hären som man utnyttjade. Den årliga produktionen var totalt 600 skeppund 1748.

När Fredrik Ulrik Fleetwood, ägare till säteriet Bråarp i Anderstorp gick in som delägare på 1770-talet lät han därför flytta masugnen till sin egendom i Häryd i Gnosjö socken 1778. Gyllenfors masugn i Häryd togs i bruk 1780 och användes fram till 1819, när den förstördes i en brand.

Gyllenfors järnbruk var från början inrättat för att tillverka stångjärn för export. Men efterhand växte det fram en lokal marknad. Baronen Fleetwood hade redan på 1760-talet inrättat ett litet manufakturverk, kallat Fredriksfors i närheten av sin egendom Bråarp. Här smiddes framförallt spik av järn från Gyllenfors och när Fleetwood sedan blev delägare i Gyllenfors, samordnades arbetsorganisationen.

Utvecklingen
På 1790-talet, när Gyllenfors fått nya ägare, inrättades även här ett manufakturverk med knipp- och spikhammare för tre ässjor. Produktionen uppgick till 100 skeppund årligen som användes för tillverkning av spik, vagnbeslag, hästskor och söm för att tillgodose ortens behov. 1800-talets första årtionde blev en osäker period för bruket, liksom får många andra bruk, och efter att masugnen förstörts 1819 fick man förlita sig till köpetackjärn från olika tabergsbruk.

Efter flera olika ägare och växlande framgång kom bruket 1829 i accessor G. Dahlgren och brukspatron Wilhelm Åbjörnssons ägo. De fick bruket på fötter, men vid en brand 1845 förstördes sex mangårdsbyggnader och en smedbyggnad. Under Åbjörnssons tid fram till 1850-talet framställdes mycket stång- och ämnesjärn. Ungefär en tredjedel bearbetades i brukets manufaktursmedja. Gyllenfors kom under den här tiden att förse de lokala bönderna med nya redskap och åtskilliga smeder med råmaterial för eget smide.

Omkring 1850 grundades Gyllenfors glasbruk och nu övertog glasbruket huvudrollen på orten. Järnbruket fortsatte dock att drivas med en liten högkonjunktur 1865-75. Sedan kom brukskrisen och Gyllenfors järnbruk förlorade mark. Stångjärnssmidet vid Gyllenfors lades ned omkring 1890 efter att ha fört en tynande tillvaro de sista decennierna. Den nuvarande masugnen i Häryd är från 1860-talet och blåstes sista gången 1902.

Smederna
På 1880-talet var bara två smeder verksamma här.
Några smeder som varit verksamma vid Gyllenfors under tidigare år är klensmeden Peter Sjölander (född 1793), masmästare Sven Gustaf Lindström (född 1779), mästersmeden Hans Forsberg (född 1777), knippsmeden Peter Åberg (född 1772) och mästersven Abraham Schult (född 1751). Men den första smeden var Karl Olofsson Lindqvist (ca 1714 -1760).

Mari-Anne Roslund – FFS

Källor:
Rydén, Josef: Från järnbruk till fabriker. Jernkontorets bergshistoriska skriftserie nr 36. 2000

Lindberg, Erik: Förteckning över svenska bruksägare 1695-1844. Historiska institutionen, Uppsala universitet. 2009

Gislaveds kommun, www.gislaved.se

100 år av industriell historia. Förstudie inför planerat tillgängliggörande och förmedling av lämningar längs med Nissan. Kulturförvaltningen, Gislaveds kommun. Rapport 2010:1.

FFS databas Smed10

Bild – Jernkontoret